vet inte vad jag ska skriva, eller?
har suttit o jobbat på lite webbgrejer och lyssnat på periphery under morgonen men tar nu ett lunchbreak á la misosoppa. e fan det godaste som finns typ. det är gött varmt ute nu igen. jag vet inte vad jag ska skriva. hm. jo jag kan skriva om att jag skrev om att jag inte visste vad jag skulle skriva. det var nåt att skriva om ju, så jag ljög typ, eh.
men på riktigt. jag och min bror jocke snackade en del om sånt över ett långt skypesamtal igår. vi snackade om hur svårt det kan vara att snacka engelska när man inte riktigt är uppvärmd. när man pressar sig så mkt på att tala korrekt så man inte får ut nåt vettigt, alls. eller hur svårt det kan vara att komma fram med idéer under t ex en co-write eller liknande, när man egentligen har tusen idéer men man vågar inte uttrycka dem för att man är rädd för att bli dissad. det händer alla. det räcker att man är på lite sämre humör, trött eller mycket annat i huvudet för att inte kunna känna sig tillräckligt självsäker för att kunna köra på.
det finns olika knep för att komma över det där, som att koppla en rörelse med känslan av att vara självsäker. testa t ex att spänna armarna som om man visar att man är stark. de flesta känner sig starkare efter det för att det är just kopplat till styrka.
en annan grej man kan göra är att lyssna på en låt precis innan som brukar få dig på bättre humör. alla har nog låtar som kan skapa olika känslor, pga att man lyssnade mycket på det under en period som man mådde på ett visst sätt. ofta tänker känner man igen det när det ger ångestkänslor, men på samma sätt finns det för peppkänslor. promise! jag tror garanterat att man kan öva sig till ett bättre självförtroende som gör att det blir ännu lättare.
och för att slå ihop påsen så har ju det att man ibland är feg en koppling till att man pressar sig över vad man känner är möjligt. att pressa sig är bra för att bli bättre, men att prata om exakt vad man känner kan släppa luften. minska på spänningen och känna att det är ur vägen så att man kan fokusera på vad man gör och vill istället för på vad man ska säga.
dessutom om du låtsas som annat än vad du faktiskt känner så misstolkas du. du sänder fel signaler och uppfattas kanske vara en annan person än du faktiskt är. det leder till att personerna talar om dig inför andra som om du vore annorlunda än du faktiskt är och det bara fortsätter och blir värre. tills du är ärlig. det viktigaste är alltså att vara ärlig samtidigt som du peppar dig åt det hållet du vill, då uppfattas du som den du vill vara till slut. så sluta ljuga för dig själv och för andra, var dig själv, gör det du vill göra och pressa dig inte mer än du klarar av. alla är människor med känslor trots allt.
det blev ett längre inlägg skrivet skitsnabbt. hoppas du orkade läsa haha.
peace out! /ric
